Det är ju inte klokt hur mkt stress jag bär på , min mentor och psykolog har påtalat att många vid det här laget lagts in på psyket en period eller åkt iväg lämnat allt . Men jag har Nån djävulusisk reptilhjärna och överlevandsinstikt. Detta
år har gett mig sorg och förtvivlan, hat och hot , dödsbo att ta tag i och mer sorg och förtvivlan. Min kropp sviker mig men ändå håller jag mig aktiv för Eriks skull och för Dominics skull. Jag präglas av oro att blivit utnyttjad ekonomiskt
och jag hoppas ju att den tiden är över och alla rötägg är ur mitt liv .. Så kom den dagen som jag glatt har alltid visat mamma hur vi dekorerat alla rum inför julen och firat första advent , i år kan jag inte ringa eller att hon kommer hit i dag
tändes många ljus ute och inne så som jag tror hon hade gillat . Jag tar in hennes pynt ihop med mitt gör hemmet mer och mer i andan av mamma❤️ Har abnormt svårt med astman år ut och år in varje kyla så kommer den utan förvarning bara kommer och
gör mig helt utslagen . Tänk om nån bara kunde komma va här tills den ger vika va här hjälpa mig med lämna , hjälpa mig med pojkarna generellt så jag slapp sjukhuset.
Men nä det finns inte en chans nån kan komma men jag måste ju få önska och hoppas på mänskligheten..
