Lotta Könenkamp

Idag började som alla andra dagar, promenad med hundarna . Tog en liten längre runda på 4.79 km genom skogen , härligt väder och natur . Glada hundar smärtan fanns där men jag tog det lugnt. Plötsligt händer det som inte får inträffa! Lösa hundar , jag kopplar mina men det bara ökade med andra hundar. Vad sker jo Kiita går i förvar och reser ragg men inget mer, men. Hon snärjde in sig och jag föll som en fura rakt ner med ansiktet neråt. Hela min vänstra sida va nu under mig och inga ägare i närheten , jag ropa skrek nej t hundarna inget svar . Hundarna stod å viftade på svansarna inget annat , mina satt stilla sen skrek jag om ingen hör mig sparkar jag på hundarna! Neeej hör jag å sen ser jag ungdomar komma en tjej kommer fram, hon kaxar lite men inser att hon gjort fel. Ringer gråtandes t sin pappa som först gör henne snyfta sen ville han prata med mig. Han insåg att dottern gjort fel och ber om ursäkt igen. Tog reda på vår adress ville komma förbi. Så här sitter jag nu mörbultad och har svin ont!!! Har gått ut med hundarna trots värk och ordnat med ute möbler samt varit med Nanna. Jag e helt slut men som du ser trots detta har jag ändå genomfört mina mål ! Ge aldrig upp på dina planer planera bara om lite och ta lite i taget. Puss å kram !!