Lotta Könenkamp

Än råder skov av smärta från helvete , lymfkörtlar som spökar i höftleder och molandes tand värk... Inte så sugen på att vänta en månad på att få komma till tandläkaren . Men hellre det än att bli slaktad i käken av en icke empatisk kirurg . Men trots detta jävla skov har jag orkat fixa altanen , tränat och går ut med Loke , tar hand om Erik och fixar i hemmet. Mamma vill gärna hjälpa till som det heter men nä nu e jag hemma å ingen ska hit å hjälpa mig. Förstå mig rätt älskar mamma men hon har ett liv också.  Jag stressas sönder inombords men fine skit i det kör ert race en vacker dag får jag rätt , så som med Laa och så med pappa, men kom inte å säg varför sa du inget ! Har ledsnat att försöka nå de närmaste och även Laa men fine stå då där när det brakar och säg inget till mig. Jag är trött på att vara den som trycks ner i olika situationer inom vissa kretsar men nu räcker det. Kan inte hjälpa nån som inte vill bli hjälpt. Erik förtjänar en glad mamma vilket många nog säger nu men va det  är du väl?! Såklart jag är men jag bär på års av sorg och stress som jag måste få ha och hitta ett lugn, och det går inte om ständigt ha kamper runt omkring mig , det sätter min EDS på sin spets av trötthet, minskad motstånds krafter och ökad värk . Nä nu räcker det jag orkar inte med mer.