Lotta Könenkamp

vår förmåga att reagera på stress är en uråldrig försvarsreaktion. Utan den skulle vi inte kunna överleva.
När våra förfäder stenåldersjägarna ställdes inför en fara
gällde det att kämpa eller fly, fight or flight. Stresshormonerna adrenalin och noradrenalin pumpades blixtsnabbt ut i kroppen som
gjorde sig redo att möta faran. Kanske gällde det livet.
Vi reagerar på samma sätt
Vi nutidsmänniskor reagerar på precis samma sätt när vi utsätts för
stress.
Stresshormonerna får hjärtat att göra en rivstart och slå fortare
för att kunna pumpa ut mer blod till musklerna. Det är där kraften
behövs vid kamp eller flykt. Musklerna spänns.
Blodet omdirigeras från andra ställen i kroppen. När vi står inför en kamp på liv eller död får matsmältningen vänta. Vi andas
snabbare, för att få i oss mer syre, och blodtrycket stiger när hjärtat
pumpar mer blod.
Det är fight/flight-reaktionen som hjälper oss att undvika faror i
trafiken, uppmärksamma att mobiltelefonen ringer eller hejda ett
barn från att ramla ner från en stol. Den hjälper oss att svara på
vardagssituationer som kräver en respons.

Positiv stress
Stress gör oss mer alerta och kan göra att vi presterar bättre. Själva
begreppet fight/flight myntades i början av 1900-talet av fysiologen Walter Cannon som betonade stressreaktionens positiva sidor,
kroppens förmåga att övervinna utmaningar, och gav ut böcker
med titlar som Kroppens visdom.
Stress i sig är inte farlig. Det viktiga är möjligheten till återhämtning och vila.
Varför zebror inte får magsår
När våra förfäder stenåldersjägarna avvärjt faran återgick deras
kroppar till ursprungsläget, hjärtat började slå långsammare, blodtrycket sjönk och andningen blev lugnare. Stresshormonerna var
förbrukade och det blev tid för lek, vila och skratt.
För oss nutidsmänniskor är problemet att stresshormonerna
inte förbrukas bland annat därför att vi rör oss för lite.
Vi låter också tankar och känslor stanna kvar i våra medvetanden, när den hotfulla situationen inte längre finns, och förorsaka
mer stress.
Robert M. Salpolsky målar i Varför zebror inte får magsår upp
bilden av ett lejon på jakt och en zebra som betar gräs. Lejonet
kastar sig fram och zebran flyr. Stresshormonerna flödar. Zebran
slipper undan. Stresshormonerna sjunker.
Vad gör lejonet? Går hem till ungarna och grämer sig? Funderar
över hur det ska hitta mat imorgon?
Vad gör zebran? Försöker reda ut vad som hänt? Grubblar över
om lejonet ska återkomma imorgon?
Lejonet sträcker ut sig på marken. Zebran betar gräs.
Långvarig stress
När vi inte kan sträcka ut oss eller beta gräs, i bildlig betydelse,
utsätter vi oss för skadlig stress. I det moderna samhället handlar
stress oftare om psykiska och sociala hot än om fysiska.
Hjälplöshet, vanmakt eller alltför små möjligheter att påverka
vår situation skapar stress, liksom upplevelsen av att sakna tillhö-
righet eller sammanhang.
Långvarig stress gör att halten av stresshormonet kortisol ökar i
kroppen.
Psykiska symtom
Kortisol har viktiga funktioner i kroppens immunförsvar, men
höga halter under en längre tid gör oss irriterade, rastlösa, trötta
och nedstämda. Det kan också ge minnesproblem och koncentrationssvårigheter.
Kroppsliga sjukdomar
Höga kortisolhalter under lång tid leder till hjärtsjukdomar, diabetes och fetma.
Det gör också att smärtkänsligheten ökar och långvarig stress
kan därför leda till långvariga smärtsyndrom.
Nutidsmänniskans stress
Mycket av den stress som nutidsmänniskan omges av, som att ha
ont om tid, att inte hinna med, var troligen helt okänd för våra förfäder. De hade inga arbetstider att passa. Arbetslöshet var ett okänt
begrepp