Hemorojder är utvidgning av ändtarmens blodådror. Uppskattningsvis lider ca hälften av befolkningen i västvärlden av besvär som är betingade av hemorrojder. Åkomman är dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor. Orsaken är inte säkert klarlagd. Försvårat avflöde från ändtarmens blodådror, stas, samt förstoppning med kraftig och långvarig krystning vid tarmtömning anses kunna bidra till uppkomsten. Ändtarmscancer kan ge samma symtom som hemorrojder och kan ibland också orsaka hemorrojder.
Två principiellt skilda typer av hemorrojder finns. Den yttre typen är belägen i eller utanför ändtarmsöppningen, under slemhinnan eller huden. Den yttre hemorrojden ger mera sällan symtom förutom blödning, vilken registreras lätt av patienten i form av blod på toalettpapperet i anslutning till tarmtömning. Ibland kan en blodåder brista i en yttre hemorrojds vägg och ge upphov till en blödning i den omgivande vävnaden, ett s.k. analhematom, ledande till en starkt ömmande svullnad i anslutning till ändtarmsöppningen. Den inre hemorrojden är belägen under slemhinnan inne i ändtarmen och kan vanligen endast diagnostiseras genom att man ser in i ändtarmen med särskilt instrument, prokto- eller rektoskop. Inre hemorrojder kan bli så stora att de i samband med tarmtömning tillfälligt kan bukta fram utanför ändtarmsöppningen. I vissa fall blir detta tillstånd permanent och då ofta med samtidigt framfall av en del av tarmslemhinnan. Klåda, flytning och blödning är då vanliga symtom. Blödning kan även ske inuti hemorrojden, som då sväller upp och fylls ut av blod som koagulerar. Inre hemorrojder kan i samband med tarmtömning fastna utanför analöppningen och bli "inklämda". Hemorrojden och slemhinnan runt omkring sväller då upp kraftigt. Detta ger i regel svår smärta.
Behandlingen beror på graden av besvär. Ändring av kostvanor samt tillägg av mjukgörande avföringsmedel, s.k. bulkmedel, rekommenderas vid förstoppning. I enkla fall kan s.k. hemorrojdstolpiller eller hemorrojdsalva prövas, men dessa har sannolikt ingen eller endast obetydlig effekt annat än på tillfällig svullnad i tarmslemhinnan. Den vanligaste behandlingsmetoden vid inre hemorrojder är f.n. gummibandsligatur. Ett gummiband placeras kring hemorrojdens bas, så att blodförsörjningen till den stryps. Inom några dygn avstöts hemorrojden, och det lilla kvarvarande såret läker på några dagar. Behandlingen är smärtfri, då slemhinnan inom detta område saknar smärtreceptorer. Injektionsbehandling, då hemorrojden injiceras med ett skrumpningsframkallande medel, har fått förnyat intresse. Upprepade vidgningar av anus används sällan. Större yttre eller akut inklämda hemorrojder tas bort operativt (hemorrojdektomi).